Oro  - Aurora

© Justo Fernández López www.hispanoteca.eu

ARCHIVO DE CONSULTAS

Intento encontrar la etimología de la palabra oro, ya que aunque se que deriva del latín aurum, no encuentro el significado de esta palabra latina.  żPodría significar amarillo?

ORO viene del latín AURUM, que significa 'metal brillante de color rojizo, lo  mismo que AURORA (en alemán "Morgenröte"). En alemán AURUM es GOLD (del indogermano „ghel“ ‘de color rojizo y brillante’, ‘reluciente’)

De la unión de los Titanes Hiperión y Tía nacieron Selene (Luna), Helios (Sol) y Eos. Eos es la diosa griega del amanecer, y corresponde a la diosa romana AURORA (madrugada).

Afrodita (Venus en la mitología romana) la descubre con Ares (Marte en la mitología romana), y la condena a estar siempre en celo. Es madre de los Cuatro Vientos. Al romper la aurora (alemán: “beim Tagesanbruch“), comienza el día (griego Hémera) cuando AURORA da paso a su hermano HELIOS (el sol).

Otro derivado: AUREOLA.

AURA no viene de la misma raíz que AURUM, sino del latín AURA ('brisa, viento, soplo'), tomado del griego ÁURA, emparentado con el verbo griego "ao" ('yo soplo').

AMARILLO en latín es FLAVUS ('amarillo dorado').

Etimología:

AURORA < *ausosa (cf. griego eós < äusos; alemán Os-tern ('Pascua'), Os-ten ('Oriente / Este'): 'Aurora, Amanecer.

AURUM < sabino ausom ('metal rojizo y brillante ')

 

aurōra, ae f (<*ausōsa; vgl. ἕως, hom. ἠώς < *äusōs; dt. Os-tern, Os-ten) Morgenrot, -röte. meton. Osten.

aurum, ī n (= sabinisch ausom zu aurora als 'das rötlich schimmernde Metall')

[Fuente: http://www.gottwein.de/latine/LLL01.htm]

·

Root / lemma: au̯es-

English meaning: to shine; gold, etc.

German meaning: `leuchten', bes. vom Tagesanbruch

Material:

Ai. uṣā́ḥ f. Akk. uṣā̆́sam, Gen. uṣásaḥ `Morgenröte', av. ušā̊, Akk. ušā̊ŋhǝm, Gen.ušaŋhō ds. (ušas-tara- `östlich'), woneben ai. Gen. Sg., Akk. Pl. uṣáḥ, av. Lok. Sg.uši-[δā̊, s. *demā- `bauen'] entweder von einem Wznomen *us-, oder als *us-s- zum s-St.; ai. uccháti = av. usaiti (*us-sk̂éti) `leuchtet auf (vom Morgen)', Perf. ai. uvāsa, Aor. avasran `sie leuchteten'; uṣar-, usr `Morgenröte, Morgenfrühe', uṣar-búdh- `früh wach', usrá- `morgendlich, rötlich', auch figürlich `Kuh', m. `Stier' (Frisk, Nominalbildung 3);

    u̯es-, u̯ōs- in ai. vasar-hán- `in der Morgenfrühe schlagend', vāsará- `morgendlich', m. `Tag' (vgl. dazu auch den wurzelverwandten r/n-St. *u̯es-r-, u̯es-n- `Frühling' unterbesonderem Schlagwort);

    gr. hom. ἠώς *(āusōs), Gen. ἠοῦς (ἠόος), att. (mit Akzentneuerung) ἕως, dor. ἀ̄ώς, ἀFώρ, ablautend äol. αὔως `Morgenröte' (urgr. αυ[σ]ώς), böot. ἄα und Αἰαίη (*ἀαίη); ἄγχαυρος `dem Morgen nahe', αὔριον `morgen' (*αυσρ-); hom. ἤιε Φοῖβε `morgendlich strahlender'; ἠι-κανός `Hahn' (*āusi- `in der Morgenfrühe singend');

    lat. aurōra f. `Morgenröte' (für *ā̆usōsā); auster (*aus-t(e)ro- = germ. *austra-) `Südwind', austrālis `südlich'; vermutlich auch aurum, sabin. ausom `Gold' als `*rötlich'; zu lit. áuksas (k unerklärt), alit. ausas, аpr. ausis `Gold'; vielleicht toch. A wäs `Gold', aber vgl. arm. os-ki `Gold', finn. vas-ki `Kupfer'; vielleicht Vesuvius (anders untereus- `brennen');

[Fuente: Indogermanisches Etymologisches Woerterbuch (Pokorny)]